Minnesbilder av ”Mekaniska Pelle”

 

Av familj och vänner kallades han alltid Manne. Efter att ha startat Vaxholms Mekaniska Verkstad kallades han av vaxholmarna ”mekaniska Pelle” och i viktigare sammanhang ”fabrikör Pettersson”.

Det jag vet om morfar Mannes liv är dels sparade dokument och intyg dels det han och min mamma berättat för mig. Det som de berättade finns inte nedskrivet eller inspelat utan bara i mitt minne. Med reservation för att jag kan komma ihåg fel så är det här i stora drag morfars levnadshistoria.

Han föddes den 12 september 1883 på en gård som heter Ängstorp i Harbo i nordvästra Uppland. Hans föräldrar hade varit torpare men hade nu egen gård.

När han föddes hade han två äldre syskon, Maja och Emil, och fick efter ett par år en lillebror, Arvid som senare tog över gården Ängstorp.

Morfar gick sex år i Harbo folkskola, 1890 – 1896. Efter skolan arbetade han hemma på gården. Han blev frikallad från militärtjänst.

1903 – 1904 arbetade han på Vida gård, ett stort lantbruk i närheten av hemmet.

I augusti 1904 flyttar han till Stockholm, Klara församling. Då hade hans två äldre syskon redan flyttat från Ängstorp som var för litet för att kunna försörja så många.

Morfar hade fått anställning på Danska Ångbageriet, Schumachers som eldare. På den här tiden var det ännu vanligt med ångdrift. Ångpannorna gav värme till ugnarna och kraft till en ångmaskin som var kopplad till en elgenerator. Hans uppgift var att elda i pannorna och se till att maskiner fungerade.

I april 1906 slutar han på egen begäran på bageriet och mönstrar på som eldare på s/s Ragnhild. Han mönstrar av s/s Ragnhild i oktober samma år.

Den 30 november 1906 åker han till Oskarshamn där han mönstrar på som eldare på Neptunbolagets bärgningsångare s/s Helios. Fartyget har bärgningsuppdrag i Medelhavet. I hans sjömansbok finns inskrivet de hamnar som man haft som bas vid olika uppdrag t.ex: Gibraltar, Tanger, Marseille, Genua och Malta.

 

 

 

 

I oktober 1908 skadas morfar svårt vid en olycka ombord på s/s Helios. Ett rör med ånga under högt tryck spricker och han får hela ryggen sönderbränd. Han förs iland till ett sjukhus på Malta där man lyckas rädda hans liv. Han mönstrar av s/s Helios i december 1908. Han blir kvar på sjukhuset i tre månader innan han kan åka hem till Stockholm igen. Han bosätter sig i Storkyrkoförsamlingen.

I mars 1909 blir han återanställd av Schumacher, den här gången som maskinreparatör med ansvar för skötsel och reparationer av ångmaskiner, elektriska maskiner och ugnar. Samtidigt utbildar han sig på Stockholms Tekniska aftonskola. Han slutar på Schumachers den 30 maj 1912.

Mellan den 6 juni 1912 och den 29 juli 1913 är han anställd som filare på Värtans Mekaniska verkstad.

Den 20 oktober 1912 gifter han sig med Signe Pettersson, född den 15 november 1886 i Närtuna församling, Rimbo.

Den 1 augusti 1913 börjar han sin anställning på Vaxholms Hotell som eldare, maskinist och elreparatör på hotellets ångdrivna anläggning för el och värme.

Manne och Signe flyttar i november 1913 från Maria församling i Stockholm till en lägenhet på Hotellgränd i Vaxholm.

Den 9 juni 1914 dör Signe och barnet på Stockholms Barnbördshus i samband med förlossningen. De begravs i morfars familjegrav på Vaxholms nya kyrkogård.

Den 26 september 1916 gifter han sig med Signes syster Elsa, född den 4 januari 1889 i Närtuna församling. Hon hade utvandrat till Illinois, USA men blivit änka 1914 och återvänt till Sverige med sina två söner, Oskar född 1912 och Karl 1913 i USA. Äktenskapet blev kortvarigt. Den 8 december 1916 tog hon, med Mannes medgivande, ut flyttbetyg och återvände till USA med sina pojkar. Äktenskapet upplöstes den 13 december 1920 av Vaxholms Rådhusrätt.

Manne gifter sig den 26 februari 1921 med Elin Andersson, född 1 april 1886 i Regna församling. Han hade träffat henne i pappershandeln på Hamngatan i Vaxholm där hon jobbade. Den 24 februari 1924 fick de en dotter, Brita, som 1946 blev min mamma.

Befattningen som maskinist och reparatör vid hotellet upphörde den 31 augusti 1920. Vaxholms stad hade tagit över hotellets anläggning den 1 januari 1920. Anläggningen behövdes inte längre sedan Vaxholms stad anslutits till elnätet från Älvkarleby kraftverk. Epoken med ångkraftdrivet elverk i Vaxholm var slut.

Han får anställning som elmotorreparatör på A-B Vaxholms Eletriska byrå den 1 oktober 1920 och blir kvar där till 18 mars 1922 då han slutar för att starta egen firma.

Den firma som han startade 1922 tillsammans med en kompanjon kom att heta Vaxholms Mekaniska Verkstad, Pettersson & Nordqvist. Man flyttade in i en lokal, som tidigare varit smedja vid Torggatan mellan Badhusgatan och Trädgårdsgatan i kvarteret Mars. Hur länge kompanjonskapet med Nordqvist varade vet jag inte men på ett brevpapper från 50-talet står Em. Pettersson som ensam ägare. På samma brevpapper kan man läsa vad firman kunde stå till tjänst med: Smides- & reparationsverkstad, bil & motorreparationer, alla till mek.verkstad hörande arbeten, svetsning, svarvning, värme, vatten & sanitära anläggningar, entreprenör för Vaxholms stad.

Han tog körkort för bil 1925 och köpte en Ford modell T som då blev Vaxholms första privatägda personbil. Första året fick han ha den parkerad på Tenö gård eftersom Vaxholm då saknade fast förbindelse med fastlandet. När man skulle använda bilen fick man ta båt över till Tenö där vägen över Bogesund började på den tiden. Det hände ibland att han tog med bilen på en större båt in till Vaxholm.

När Pålsundsbron invigdes 1926 blev morfar inbjuden att som första privatbilist köra över bron. Nu kunde man åka när man ville. Det gick inte särskilt fort på den tiden. En resa till hans hembygd i norra Uppland kunde ta en hel dag. I dag åker man den sträckan på mindre än två timmar.

När nya vägen via Resarö skulle invigas 1965 var det någon som kom ihåg att morfar varit först över Pålsundsbron. Han blev inbjuden till invigningen och fick promenera tillsammans med landshövding Erik Westergren över Kullöbron efter att bandet klippts.

Vaxholms Mekaniska verkstad hade mycket att göra under 1920-talet. Det byggdes ganska många villor på Vaxön och öarna runt om. Man samarbetade med olika byggmästare. Arbetena bestod mest av el- och VVS-installationer men också av smidesarbeten som grindar och staket. Under den här perioden var man också auktoriserad Fordverkstad. Under 30- och 40-talet tillkom uppdrag från Fortifikationsförvaltningen. Det gällde oftast upprustning eller nybyggnad av VVS-installationer i försvarsanläggningarna främst på Rindö och Värmdö. Vid den här tiden hade Vaxholms Mekaniska verkstad många anställda i olika yrkeskategorier. Jag har inte hittat någon siffra på hur många.

Morfar byggde, tillsammans med bland andra sin bror Arvid, ett eget hus som stod klart 1930. Det är i två plan med källare. Det ligger i kvarteret Skogshyddan på Soldatgatan. De smidda grindarna som morfar gjorde sitter kvar men utan det     stora ”P” som satt i ovalen upptill.

 

Efter kriget minskade antalet uppdrag för verkstaden. Några av de anställda slutade och startade egen firma i VVS-branschen.

1953 bestämde sig morfar, han var då 70 år, för att sälja Vaxholms Mekaniska verkstad. Firman levde vidare med ny ägare som verkstad och smedja.

Morfars privatliv innan han gifte sig med Elin vet jag inte mycket om. Han själv berättade aldrig om sin sorg över förlusten av sin fru och barnet 1914. Jag har ett fotografi på morfar där han sitter finklädd i en stol på deras grav och sörjer.

Han berättade heller aldrig om det korta äktenskapet med sin andra fru Elsa. Uppgifterna om henne har jag fått hjälp med att hitta i kyrkböckerna.

Mina första egna minnen av morfar är från slutet av 40-talet. Det är utflykterna med mormor och morfar i deras bil. Det var en Chevrolet, 2-dörrars sedan de Luxe från 1936. Den hade stått avställd under kriget i garaget under huset på Soldatgatan.

Vi åkte inte särskilt långt från Vaxholm, men mormor hade alltid en välpackad matsäckskorg med sig. Det hände ett par gånger att min pappa och mamma fick låna bilen. Då blev det längre sträckor. Vi åkte ända bort till Västergötland och Värmland för att träffa pappas släkt. Det var ett stort äventyr för en fyraåring!

Av själva verkstaden vid Torggatan har jag bara svaga minnen. Jag kommer ihåg att jag var där ibland och tittade på när arbete pågick, särskilt i smedjan. Farbröderna som jobbade där var snälla och berättade vad de höll på med.

1953 upptäcktes att morfar hade starr på båda ögonen. Han opererades på Karolinska sjukhuset och fick starka glasögon som ersättning för ögonlinserna som tagits bort. Det här året sålde han både verkstadsrörelsen och bilen. Han fick inte längre köra bil och orkade inte driva firman. Han pensionerade sig men det betydde inte att han blev overksam. Han vande sig vid sina konstgjorda linser. Nu hade han tid att ägna sig åt annat.

Han tyckte om att fiska så han lärde sig att bygga nät. Med hjälp av sin bror Arvid byggde han en roddbåt. Jag följde ofta med morfar på fisketurer. Sommartid fiskade vi från båten med nät eller metspö, på vintern åkte vi spark på isen och fiskade med sax eller angeldon.

Han gick en keramikkurs och lärde sig att dreja och gjuta med lera. Den eldrivna drejskivan var egentillverkad, men själva keramikugnen inköptes färdig och installerades i källaren på huset.

Han fick ett uppdrag av en formgivare att tillverka en uggla av kopparplåt c:a 150 cm hög, som skulle placeras på en byggnad på Liseberg i Göteborg. Efter formgivarens ritning byggde han en stomme. På stommen fästes bitar av kopparplåt. Bitarna klipptes till en form som påminde om stora fiskfjäll, handknackades till rätt form och nitades fast på stommen. Jag minns att min mamma fick sitta inuti ugglan och hålla emot vid nitningen. Det var ett tidsödande jobb men ugglan blev färdig i tid.

Han byggde en väderkvarn i miniatyr, en meter hög, som han ställde i trädgården. Kvarnen var fin med kullagrad axel och skalenliga vingar. Han byggde 3-4 likadana kvarnar till som han fått beställning på.

På 50-talet blev det populärt att resa. I Vaxholms fanns då en sammanslutning som kallades ”Karlstadssällskapet” efter namnet på staden som första resan gick till. Man gjorde årliga resor, oftast inom Sverige, och mormor och morfar deltog på många.

Sedan mitten på 20-talet var morfar medlem i Vaxholms Missionsförsamling, där mormor redan var medlem. Han var aktiv i församlingsarbetet och satt många år i styrelsen som kassör.

Mormor dog 20 juli 1964 efter en tids sjukdom.

Något år senare flyttade morfar till Hemgården som låg vid Kungsgatan på andra sidan Ullbergska parken. Där blev han en flitig användare av snickeriverkstaden. Han trivdes bra där, men tog ofta en promenad hem till huset på Soldatgatan för att se hur det stod till. Huset ägdes då av mina föräldrar.

Morfar dog den 9 oktober 1969, 86 år gammal. Han hade levt ett långt och omväxlande liv från fattigdom till egen företagare. Morfar var hela sitt liv mycket intresserad av tekniska landvinningar i alla former. Han såg ”flygarbaronen” Cederström göra uppstigningar med sin Bleriot XI på Gärdet i Stockholm 1910. Han hade egen bil som han körde själv i privatbilismens barndom då de flesta bilar var nyttofordon. När han var ute på sina promenader stannade han alltid om han fick se en uppgrävd gata, ett rivningshus eller ett bygge av något slag. Han frågade de som arbetade på platsen vilka verktyg och material de använde. Fanns det något nytt att se? De sista stora förändringarna i Vaxholm som intresserade honom var bygget av nya vägen med bron över till Kullö och utfyllningen av Söderhamnen. Dessa två platser besökte han ofta.

Han var snäll, kanske lite för snäll när det gällde affärer. Det hände att han ibland inte fick betalt enligt överenskommelse men valde att inte bråka, som han uttryckte det.

I år (2014) är det 45 år sedan han gick ur tiden.

Det här är min personliga bild av min morfar.

Jag är stolt över att vara barnbarn till Mekaniska Pelle!

 

Per-Olof Bondeson

Vaxholm den 29 januari 2014

Redigerad juli 2015

 

Biografi över Karl Emanuel Pettersson

 

Föddes 12/9 1883 i Harbo församling, Västmanlands län (numera Uppsala län).

Avled 9/10 1969 i Vaxholm, Stockholms län.

Kända utbildningar:

Harbo folkskola 1890 – 1896.

Stockholms tekniska aftonskola 1909.

Stockholms Chaufförskola & Automobilverkstad. Intyg (körkort för bil) 2/3 1925.

Arbeten:

Vida gård, Harbo, lantarbetare. 1903 – 1904.

Danska Ångbageriet Schumachers 1904 – 1906, eldare.

s/s Ragnhild, passagerarångare, Södertälje april – oktober 1906, eldare.

s/s Helios, Neptunbolagets bärgningsångare 30/11 1906 – 4/12 1908, eldare.

Schumachers Ångbageri 8/3 1909 – 30/5 1912, maskinreparatör.

Värtans Mekaniska Verkstad 6/6 1912 – 29/7 1913, filare.

Vaxholms Hotell 1/8 1913 – 1/1 1920, eldare, maskinist och elreparatör

Vaxholms Stads elverk 1/1 1920 – 31/8 1920, eldare, maskinist och elreparatör.

A-B Vaxholms Elektriska byrå 1/10 1920 – 18/3 1922, elmotorreparatör.

Vaxholms Mekaniska verkstad 1922 – 1953, ägare.